Royce och Hadrian
Sex delar, en berättelse och två personer som jag återvänder till av skäl som inte har något med handlingen att göra.
Det här är ingen recension av serien. Det är en text om två gestalter som slutade vara gestalter och blev någon man återvänder till — och nu läser båda mina söner dem, så jag får se någon möta Royce för första gången en gång till.
Hela vänskapen i en enda gest
Utan en enda replik
Hadrian Blackwater är enorm, absurt stark och bär alltid tre svärd. Han är också hederlig, godtrogen till överdrift, öppet vänlig och fullständigt hjälplös i samma stund som en kvinna tittar på honom.
Royce Melborn är liten, mager, bär luva och har aldrig någonsin behövt höja rösten. Inte för att han är farlig på ett sätt som måste visas upp. Utan för att han inte behöver.
Hadrian drar det största av sina tre svärd med en hand — inför en publik på exakt en person. Royces himlande ögon berättar hela vänskapen utan ett ord.
Ingenting i scenen ovan spelar någon roll för handlingen. Men allt i den förklarar varför de två, sex delar senare, stannar kvar hos en längre än själva berättelsen.
Varför jag återvänder
Inte för vändningarna — dem kan jag utantill
Jag kan handlingen. Jag vet vem som är vem, jag vet vad som händer i femte boken, och jag vet varför första kapitlet i första boken läses annorlunda andra gången. Om det handlade om överraskning skulle det inte finnas någon anledning att återvända.
Jag kommer tillbaka för de två. För hur de pratar när ingenting händer. För att den ena litar på människor trots alla bevis och den andra inte litar på någon — och för att ingen av dem under sex delar någonsin försöker laga den andra.
Nu läser båda mina söner dem. Det är det enda man inte kan upprepa på egen hand: att se någon närma sig en scen man kan utantill, utan att veta vilken mening det är som kommer att träffa.
Sex delar, en berättelse, en ordning
Här finns det verkligen ingenting att välja
Vissa serier kan läsas i vilken ordning som helst. Andra måste läsas från början till slut, och den här hör definitivt till det andra slaget: varje del börjar där den förra slutade, och den sjätte betalar tillbaka skulderna som den första tog upp.
- 1. The Crown Conspiracy2008 — ett uppdrag som ser ut som rutin
- 2. Avempartha2009
- 3. Nyphron Rising2009
- 4. The Emerald Storm2010
- 5. Wintertide2010
- 6. Percepliquis2011
Vad den här sajten inte vet om den här serien
Och varför det inte finns något betyg någonstans på sidan
Varje annan sida här har en siffra. Den här har det inte, för vi har ingenstans att hämta den: i alla våra källor sammanlagt har hela serien samlat tio betyg, och gränsen under vilken vi inte publicerar något värde är femtio.
Jag skulle kunna klistra in lyssnarbetyg från någon annanstans — de är höga och skulle se bra ut. Det gör jag inte, för rankningen på den här sajten räknas fram ur en enda uppsättning källor, och att låna någon annans siffror skulle kosta den det enda den har: att varje siffra betyder samma sak.
Så den här sidan är ingen rankning. Den är en rekommendation, och den säger det rakt ut.
Korta svar
Måste jag läsa dem i ordning?
Ja, och det är det enda rätta svaret. De sex delarna är en sammanhängande berättelse, från The Crown Conspiracy till Percepliquis.
Är det här ungdomsfantasy?
Den är inte skriven som ungdomsbok, men det finns ingenting i den som en tonåring inte kan läsa. Mina söner läser den.
Varför finns det inget betyg?
För att serien har tio betyg i våra källor, och vi publicerar ett värde först från femtio. Vi säger hellre ”vi vet inte” än trycker en siffra som inte betyder något.
Alla sex, i ordning
Läsordningen med utgivningsår, plus samma lista på åtta andra språk.