Addie LaRues osynliga liv

”The Invisible Life of Addie LaRue” läses som en modern fabel om priset för en uppfylld önskan: odödlighet i utbyte mot att ingen minns en. Språket är vackert och idén dröjer sig kvar länge. En del läsare tycker dock att berättelsen håller sina personer på avstånd, så vissa partier kan kännas sega, och det ständiga vemodet gör boken till ett dåligt val för den som söker tröst.

Bra att veta År 1714, i en by i Frankrike, ber Adeline LaRue till de gamla gudarna natten före ett äktenskap hon inte vill ha, och en av dem svarar efter mörkrets inbrott: hon får frihet och ett så långt liv hon vill, och i gengäld glömmer alla hon möter henne i samma stund som hon är utom synhåll. Trehundra år senare, i New York 2014, minns en bokhandlare vid namn Henry henne. V. E. Schwab bar på idén i tio år och gav ut boken 2020; den låg på bästsäljarlistorna större delen av det året. Kapitlen rör sig mellan Addies århundraden, Paris, Florens, krigen, och nutiden, och den mörka guden, som kallar sig Luc, återkommer ständigt för att fråga om hon fått nog.

BookRank-redaktionens bedömning, skriven utifrån läsarnas betyg och kommentarer. Den påverkar varken poängen eller placeringen i rankningen.