Neverwhere

Den största behållningen är språket: torrt humoristiskt, rikt på beskrivningar och genombrittiskt, med dialog som tecknar en gestalt på en rad. Det London som Gaiman gömmer under det verkliga är fullt av bortglömda tunnelbanestationer, talande råttor och dörrar till förlorade platser. Mycket lite förklaras, så den som vill ha tydliga regler i fantasy kan känna sig vilsen. Den som gärna följer en vanlig Londonbo genom ett mörkt, roligt och mycket märkligt äventyr blir belönad.

Bra att veta Richard Mayhew, en ung skotte med jobb i London och en fästmö som väljer restauranger, stannar på trottoaren för att hjälpa en blödande flicka, och nästa morgon hyrs hans lägenhet ut, hans bankkort fungerar inte och ingen kan se honom. Flickan är Door från Nedre London, staden under staden där de som fallit genom springorna bor, där Knightsbridge har en riddare, Earl’s Court en earl och det verkligen finns en ängel som heter Islington; Richard följer med henne, markisen de Carabas och en livvakt kallad Hunter, jagade av Mr Croup och Mr Vandemar, som har dödat människor väldigt länge. Neil Gaiman skrev den 1996 som romanen till den BBC-serie han gjort med Lenny Henry, och romanen överlevde serien. Hans första egna roman, och fortfarande den att börja med.

BookRank-redaktionens bedömning, skriven utifrån läsarnas betyg och kommentarer. Den påverkar varken poängen eller placeringen i rankningen.