Avalons dimmor

”Avalons dimmor” berättar Arthursagan genom dess kvinnor, och just det perspektivbytet är skälet att läsa den. I centrum står en prästinna som försvarar den gamla tron mot den framväxande kristendomen. Närmare niohundra sidor tar tid: en del läsare slukar boken, andra behöver månader eller ger upp på vägen. För den som kan sagan och vill se den från andra hållet.

Bra att veta Avalons dimmor, från 1983, berättar Arthurlegenden från kvinnornas sida, främst genom Morgaine, de gamla berättelsernas Morgan le Fay, här en prästinna i Avalon som försöker hålla den gamla religionen vid liv medan kristendomen tar över Britannien, och genom Gwenhwyfar, Igraine och Viviane, Sjöns dam. Marion Zimmer Bradley gör historien till en kamp mellan Gudinnan och den nya kyrkan, med Arthur, Lancelet och Mordred som insatser, och på nära 900 sidor är boken långsam och menad att vara det. Den vann Locuspriset 1984, låg i månader på bästsäljarlistorna och blev en tv-miniserie 2001. Sedan 2014 läses den med vetskap om vad som blev känt om författaren; se författarsidan.

BookRank-redaktionens bedömning, skriven utifrån läsarnas betyg och kommentarer. Den påverkar varken poängen eller placeringen i rankningen.